År 1525, då Karl V var romerska rikets kejsare, kom en man till Lutherstaden Wittenberg på flykt undan fientlig makt och grymhet med sin hustru, som var havande...
Johan Christopher Toll föddes 1743 i Mölleröds kungsgård i Finja socken i Skåne...
Två släkters möten -
Toll och Gyllenstierna
Ätten Toll visar sig för första gången i historiens eller i vart fall arkivforskningens ljus, då Oswald Toll och hans hustru, som var havande, år 1525 komma till Lutherstaden Wittenberg som flyktingar für feindlicher Macht und grausahmkeit...
Av Sarah Linnea Toll
Vinterbal med röd detalj till Alla hjärtansdag. Arligen hålls en vinterbal i riddarhuset, arrangerat av RAUK. Samtliga medlemmar av RAUK från 18 till 35 år är inbjudna att delta i de festligeheter och evengemang som vanligtvis sker under helgen tillsammans med de fåtal internationella gäster som tagit sig till vackra Stockholm. I år bestämde min syster Sofie och jag att vi skulle ta del i detta.
Jag bor i Nederländerna och ser alltid fram emot en orsak att åka till Stockholm, en bal på ”slottet” är en väldigt god anledning anser jag! Planet lyfte från Schipol, Amsterdam, något försenat på fredagskvällen och tyvärr hann jag inte delta vid middagen tillsammans med internationella gäster och svenska värdar. Under lördagen besökte vi riksmuseumet och rundvandrade i gamla stan, vi drog oss tidigt tillbaka för att vila och förbereda inför kvällens bal. Enligt tradition planeras RAUKs årsmöte i samband med vinterbalen och detta år var inget undantag. Kl.18.00 öppnade ordförande mötet och drygt en timma senare avslutades det. Eftersom jag inte är hemma så ofta trots allt, valde jag att spendera denna dryga timma tillsammans med min syster. Tillsammans tog vi en drink i gamla stan i sällskap av min gode vän Eduard Stratenus, även han hitflugen från Nederländerna, och min precis nyblivna vän Ylva Skoogberg.
Själva balen började med en tre rätters meny och återföljd av dans enligt danskorten som utdelats vid borden. Riddarhuset bjuder till tradition och första dansen var självklart vals med många par dansandes över det ännu kalla stengolvet i entren. Jag och Sofie dansande till all musik som DJ:n spelade och vi umgicks med gamla som nya vänner långt in på natten. När det väl var dags att lämna riddarhuset såg jag redan fram emot nästa dag då de flesta av oss skulle äta brunch tillsammans och för dem som skulle lämna Stockholm tidigt var jag lovad ett kärt återseende.
f.v. Sofie Louise Toll, Sarah Linnéa Toll, Eduard Stratenus (NL) och Ylva Skoogberg (SW)
Vad som här skall berättas är hur krig, fredsslut och revolutioner, eller lusten att göra karriär, kommit vår släkt att flytta från det ena landet vid Östersjön till det andra och därvid växla statsöverhuvuden och språk, så att denna släkt inte längre haft en gemensam nationalitet utan måste kallas en europeisk släkt. De flesta släktmedlemmarna voro anspråkslösa människor i lägre ställning, som efterlämnat få spår – dem man minns äro nu blott de, som på höga poster, i denna släkt främst som generaler, ha skänkt namnet glans. Denna berättelse kan nog ses som exemplarisk också för andra adliga släkter i östersjöområdet...
Klicka på knappen nedan för att läsa hela artikeln.
Artikeln finns även tillgänglig på tyska.
Die Familie von Toll – eine Adelsfamilie im Ostseeraum
Die Familie von Toll – eine Adelsfamilie im Ostseeraum - Bilder
Frösåker skall 1674 ha tillhört hovrättspresidenten och landshövdingen friherre Nils Gyllenstierna af Lundholm (1617–1690). Efter hans död ärvdes det av hans hustru Christina Maria, f. Leijonhufvud (1648–1724), som ägde det till sin död. Då ärvde sonen det, översten och landshövdingen friherre Axel Erik Gyllenstierna (1678–1751). Hans dotter Elsa Sophia föddes på Frösåker 1705 och gifte sig 1730 med Reinhold Gustaf Toll (1687–1751), som efter freden i Nystad lämnat sin fäderneö Ösel, som då hade blivit rysk.
Makarna voro efter Reinhold Gustaf Tolls pensionering 1747 bosatta på sin gård Nybo i Riseberga socken i Skåne, ej långt från Axel Erik Gyllenstiernas fideikommiss Bjersgård. Efter ett besök på Ösel för att reglera en arvsaffär insjuknade Reinhold Gustaf Toll på återresan och dog på Frösåker. Han begrovs i det Gyllenstiernska gravkoret i Kärrbo, medan hans hustru och deras yngste son fältmarskalken Johan Christopher Toll ligga på kyrkogården i Riseberga. Axel Erik Gyllenstierna hade dött samma år som sin svärson och efterträtts av sin son majoren friherre Nils Gyllenstierna af Lundholm (1710–1791) och denne av sin son översten för Wendes artilleriregemente friherre Carl Christopher Gyllenstierna (1748–1811). Han var gift med friherrinnan Antoinette von Kochen, som förde fideikommisset Krapperup i Skåne in i den Gyllenstiernska familjen.
Johan Christopher Tolls brorson översten och kammarherren friherre Gustaf Philip Adam Toll (1782–1865) gifte sig 1814 med sin syssling, makarna Gyllenstiernas dotter Marie Louise. Svärmodern anförtrodde som änka först sin svärson skötseln av Krapperup, men sedan han visat sig oägnad för denna uppgift, fick hennes son Nils (1789–1865) övertaga förvaltningen av Krapperup, och hon flyttade med dotter och måg till Frösåker. När Antoinette Gyllenstierna dog 1841, hade Nils Gyllenstierna sedan 1838 ägt Frösåker, som han 1843 sålde till majoren Carl Rangel von Post (1811–1876), vars fru Elisabeth Cronstedt var Nils Gyllenstiernas kusin. När Carl Rangel von Post hade dött och hans söner 1893 hade gått i konkurs, köpte Nils Gyllenstiernas systerson och Carl Rangel von Posts svärson (gift med Hedvig von Post) sedermera generalmajoren och hovmarskalken Gustaf Axel Toll (1831–1912) Frösåker för att reda upp konkursen. Han var således den tredje Toll, som hämtat sin fru från Frösåker, som han själv bara ägde till 1897. Om den porträttsamling, som han fick med sig från Frösåker berättas i uppsatsen “Två släkters möten – Gyllenstierna och Toll”.
Härefter har vår familj inte haft någon förbindelse med Frösåker, som 1904–1928 ägdes av Nils Johansson, tidigare tegelmästare och godsförvaltare på Frösåker och sedan av hans yngsta dotter och måg Ingegerd och Henry Ral, som 1965 sålde gården. År 1979 köptes den tillbaka av deras son Torgny Ral. Dennes son Christer har på Frösåker skapat en golfbana av internationella mått. Boken om Frösåker är skriven av Christer Rals morbror, Gunnar Grant (f. 1932, professor em. i anatomi vid Karolinska institutet). Boken är rikt illustrerad i färg och svartvitt – många gamla dokument äro avfotograferade.
Författare: Gunar Grant
Formgivare: Göran Eklund
Förlag: Bokförlaget Atlantis
Bandtyp: Inbunden, Språk: Svenska Antal sidor: 163
ISBN10: 9173532517
ISBN13: 9789173532518
Foto: Bild lånad från bokus.com
Skattmansö i Vittinge ärvdes av brukspatronen Göran Reutercronas brorsdotterbarn och kom därmed att bli kaptenen G August Tolls och hans maka Fanny E A f. v. Post egendom som tillträddes 1904. Kaptenen August Toll avled 1911. 1919 tillträdde den äldste sonen Johan C Toll och innehade den till sin död 1956. Härefter förvaltades gården av hans sterbhus med sonen Bo som arrendator. Gården såldes 1970 till Domänverket, som styckade den, varefter gårdsområdet såldes till makarna Percy och Märta Lindgren. Sedan ett par år ägs herrgårdsbyggnaderna och gårdsområdet av Henry Avar.
Hebybon Kenth Hansson har skrivit en bok om Skattmansö söder om Vittinge kyrkby. Här har funnits järnbruk, tegelbruk, två kvarnar samt skogs- och jordbruk med många torp under sig.
Skattmansö beboddes åtminstone från år 1004 då platsen var omgiven av vatten och benämndes Ön. Trots omfattande näringsverksamhet var herrgården, den nuvarande byggdes i mitten på 1700-talet, under långa tider i första hand en slags "sommarstuga" för flera adelssläkter.
- Sist i det ledet var släkten Toll som sålde egendomen till statliga Domänverket, säger Kenth Hansson.
På 1970-talet, sedan fastigheterna styckats upp i mindre enheter, torpen sålts och huvudbyggnaderna stått öde i flera år, köpte familjen Lindgren från Stockholm herrgården.
Krönikan om denna del av Västra Uppland inom gamla Vittinge socken har hembygdskännaren Kenth Hansson arbetat på i fem år.
- Jag har vistats mycket på stadsarkivet i Västerås där Skattmansöarkivet förvaras.
- Helt kan det inte klarläggas vem som först slog sig ner här, men säger Kenth Hansson, en av de första var Niklas Skatteman som ligger begravd i Österunda.
- Ortsnamnet Skattmansö förekommer ofta parallellt med Ön i äldre beskrivningar. Med tiden tog emellertid namnet Skattmansö över. I dag omges den tidigare halvön av åkermarker.
Kenth Hansson har på fädernet anknytning till Skattmansö sedan början på 1800-talet.
- Jag är, kan man säga, den sjätte generationen.
Boken är på närmare 350 tättskrivna sidor och innehåller rikligt med illustrationer - kartor, teckningar, domboksavskrifter från perioden år 1600 till 1800, dessutom ett stort antal fotografier från senaste århundradet
- Jag har haft ovärderligt bistånd av 94-åriga Viola Berglund i Heby, skolkamrat till min far, som identifierat för mig okända människor på många av bilderna. Lennart Jansson i Vittinge och Kerstin Maria Rydh i Strängnäs har också gett mig hjälp och vägledning inte minst i väsentliga detaljer.
Boken får en upplaga på 500, priset blir 300 kronor per exemplar. Kenth Hansson finansierar utgivningen med ett banklån och likt ett flertal andra författare trycker han den på Hallvigs i Morgongåva.
- Jag hoppas att den blir en efterfrågad julklapp här i södra kommundelen. Tryckeriet har lovat att försäljningen kan starta omkring 10 december, säger han.
Författare: Kent Hansson
Förlag: Kent Hansson
Bandtyp: Inbunden, Språk: Svenska
Antal sidor: 342
ISBN10: 9163319527
ISBN13: 9789163319525
Foto: Hans Lundgren
Copyright © Alla rättigheter förbehållna
